Tror ni på ödet? Jag gör det i alla fall, jag tror det var ödet som ville att det skulle bli jag och Sture mot världen! Jag skulle inte ha någon fux men ödet gjorde att jag köpte en fux. Jag vet inte vad jag skulle göra utan Sture eller vad jag skulle göra om någonting hände honom. Han är mitt lyckopiller, han får en alltid att le, idag så red jag honom förförst gången på 50 dagar och jag log hela tiden. Jag tänkte wow vilken fantastisk häst jag har!
Kanske inte är de bästa att rida i alla gångarter när hästen har vilat så länge men han tycker de är kul. Det är de viktigaste för mig! Han har varit så deprimerad på den sista tiden så jag har aldrig sett honom så glad som han var idag när han fick galoppera, då var leendet på mig stort kan jag lova! Han är värd de bästa när man är så fantastisk som han! Har aldrig mött någon häst som älskar att arbeta så mycket som han gör för han blir typ galen och deprimerad när han inte får göra det. Han står alltid "ta mig, ta mig" när jag ska rida!
Donnerman GJ kommer för alltid finnas i mina ägor tills döden skiljer oss åt, min bästa vän <3
Kommentera